Jag är medveten om att den här bloggen inte är den allra muntraste just nu. Men så är jag heller inte särskilt sprudlande. Kan inte dölja det hur mycket jag än skulle försöka. Jag äter för lite mat. Jag har hemlängtan. Det vore löjligt att inte erkänna det. Vill vara hemma och äta svensk mat och somna med Anitha i soffan och ha vardag och titta på premiären av Kungarna av Tylösand och bara vara hemma.

Ni får förlåta mig för detta. Men det är som det är. Jag är jag. Det här är min blogg. Den speglar mig just som den jag är. Och just nu är jag inte lyckligast på jorden.

Jag har ljuvliga stunder här också. Anitha är ju här med allt vad det innebär. Med henne är jag lycklig. Och när jag hittar en härlig våg som bryts just över mitt huvud är jag lycklig. När vågen trycker ned mig i botten och jag tappar begreppen. Och när jag äter salami som är importerad från Europa är jag lycklig. Och när jag dricker en calvados ihop med en kopp svenskt bryggkaffe är jag lycklig.

Den här bloggen är nästan hemlig. De som vet de vet. Resten struntar vi i. Och ni som är med mig härfår helt enkelt följa med mig ned i dalarna. Jag längtar hem. Jag är en hemmakatt. Och det tänker jag inte skämmas för eller dölja. Ni är med mig på det här va? Säg ja.

Vi var ute och åkte fyrhjuling häromdagen. Jag, Anitha, Gustav, Cimon, Micke och Måns. Vi blev guidade av en colombian som körde först. Efter honom körde Anitha. Och det fanns ingen hejd för hur mycket han flirtade med Anitha i backspegeln. När vi stannade till någonstans rörde han henne lite för närgånget. Och fy fan. Hon ryckte sin arm till sig och visade honom att det var långt ifrån ok. Hon tvingades bli arg och säga ifrån.

Jag försöker tänka mig själv i en situation när jag tvingas bli förbannad bara för att bli lämnad ifred. Men det händer ju inte. Det händer inte killar. Men det händer tjejer.

Tjejer tvingas bli förbannade för att folk ska sluta slemma. Tjejer tvingas bli fysiska. Hade det hänt mig hade jag varit skakad efteråt. Men för tjejer har det där blivit naturligt och en del av livet. Och det gör mig förbannad. Och korkad som inte har sett det förut ordentligt nog för att hata det.

Jävla äckliga snubbar. Överallt. Jag skäms.

Och det här är en BRA dag... Då fattar ni. Måste sola benen. Måste definitivt sola benen. Myggorna bet mig hårt i natt. Calvan från igår gör sig påmind i varje suck. När jag hulkar känner jag nyanserna. Känner fransk glad bonde och fryntliga moror med äpplekorg i famn. Känner jäsningsprocessen.

Måste komma in till Santa Marta.

Det är en grej jag måste berätta för er om Kanal 5. Jag jobbar ju inte där på riktigt. Bloggar för dem - det är roligt. Gillar att bloggen är liten och behändig och anspråkslös. Gillar sajten. Gillar de andra bloggarna.

Men så producerade jag ju Kungarna av Tylösand, och det gav mig en inblick i själva företaget Kanal 5. Över mig har jag ett tv-snille som heter Martin Akander. Han är inte så särskilt gammal, men oerhört rutinerad. Tycker väldigt mycket om honom. Det fina med just Kungarna-projektet är att många tror att det är cyniskt. Att vi vill visa det värsta som har visats. Det är inte riktigt så. Kanal 5 är sjukt angelägna om att alla som är med i programmet ska tycka att det är roligt. Programmet går ALDRIG över människor i sin vilja att underhålla. Och det är så jävla skönt. Att kunna ha helt rent samvete.

Alla jag vet på Kanal 5 är snälla och roliga människor. De är mänskliga. Och de respekterar varandra. De peppar varandra internt. Och de är lojala. Såklart. Det har fått också mig att bli lojal även om jag är mycket perifer. Vill jobba för Kanal 5 igen.

Här på bilden är jag, Martin Akander till vänster och redaktören Jonas Lagerström till höger. Den togs på Bettans på Tylösand. Det var där vi gjorde höstens håll käften-program.

Det är svårt med uppkopplingen här nere. Det är svårt med lite allt möjligt, men vad fan. Börjar förlika mig. Börjar gå ned bra i vikt. Ryggfettet är nästan borta. Jag är blond så in i helvete. Och igår såg jag två krokodiler ligga och gona sig. Var ute på safari med fyrhjuling (Dicken! Hardhat betalar! 6000 spänn! Lugnt va?) och det var alldeles magiskt. Åkte genom äkta regnskog. Sprutade lera och sladdade och blev sju år.

Ett annat glädjeämne jag har är vågorna, som jag just upptäckt. Jag gillar att bli översköljd av vågorna. Gillar att fällas och tappa greppet och slå i botten. Men jag måste hålla för näsan. Har alltid varit en hålla-för-näsan-kille. Skäms för det. Men jag är 30 år. Jag är den jag är. Så fick jag vatten i örat och lock och gick till syster och hon fixade allt.

Det åskar varje dag så mycket att alla hårstrån på min kropp reser sig. Och det låter annorlunda här. Blixtarna sprakar mer än mullrar. Låter som att man drar isär wellpapp i kolossalstorlek. Sen somnar jag. Sen vaknar jag. Sen duschar jag och sen dricker jag. Whisky. Öl. Whisky. Öl. Sen somnar jag. Och vaknar av någon tomte i Sverige som ringer mig och inte tänker på tidsskillnaden. Sen sitter jag och bloggar. Sånt... är mitt liv.

Se där! Ett vykort från Colombia.