Jag vaknade och min första tanke var:
"I övermorgon, i övermorgon står jag på scen, tänk om ingen skrattar, tänk om jag är kass?"
Och det är alltid samma visa. Man lär sig aldrig. När det är lång tid kvar vill man att många som man känner ska komma men sedan när det närmar sig önskar man att man inte bjudit någon överhuvudtaget.
Jag kan bara göra mitt bästa och sedan hoppas att det räcker. :S
Jag är så söt på scen...
