|| Dress - Velour / Bag - Whyred / Shoes - ZARA / Hat - Beyond Retro ||
KLOCKAN NOLLSEX NOLLNOLL I GÅR MORSE gick vårat tåg från Göteborg och Stockholm,
en dag tidigare än Way out West tog slut, för att plåta bröllop. Och vilket bröllop sen.
Utan en blund sömn (för att suga det mesta ur Götet så åkte vi direkt till tåget) och plåtade ett otroligt
vackert bröllopspar (och bröllop!), bilderna slår nog de vi tagit hittills (ni ska få se sen!)
Iallafall. Götet och Way out West var helt fantastisk, undebart jäkla brat. Sömnen uteblev totalt och den här festivalen
är utan tvekan det roligaste hittills (så säger vi iochförsig efter varje festival, men så är det).
När klockan slog fredag och himlen färgades i samma nyans som rosévinet så satt vi
på en trapp vid kanalen med en gitarr, vår fantastiska vän Leo och önskade än en gång
under de senaste dagarna att tiden skulle stanna där. Där, på trappan till den här låten.
Sista kvällen tillbringade vi med bästa Andreas, såg Bon Iver och gåshuden höll i sig natten igenom.
Och på spårvagnen mot tåget igår morse var vi så överfyllda av lyckoruset som den här festivalen
(och alla Ni som bidrog till den) bar med sig. Tack Way out West, nästa augusti ses vi igen.
_mira
TRANSLATION: WHEN THE CLOCK STRIKED SIX, ZERO ZERO yesterday morning,
we're heading to our train from Gothenburg to Stockholm,
a day earlier than Way out West came to an end, to shoot a wedding here in Stockholm. And what a wedding...
Without any sleep at all (for sucking the most out of the Way out West festival,
we went directly to the board) and photographed an incredible
beautiful wedding), the pictures sure beats those we have taken so far (you'll see later!)
Anyway. Gothenburg and Way out West was fantastic. Without any sleep at all, this festival
is the most fun so far (we'll say ioch took place after each festival, but it is).
When the clock turned to Friday and the sky was stained in the same shade of rosé wine as we sat
on a staircase at the canal with a guitar, and wished that time would stop there.
