Idag skulle jag vilja hylla nostalagin. Ni vet känslan när man sätter på en låt man praktiskt taget lyssnade på dygnet runt för några år sedan och som man inte hört sedan dess. Det blev soundtracket till den tiden av ens liv, och även om det kanske var var en sorlig och smärtsam tid som lämnade själen alldeles trasig och sårbar är det ändå egendomligt skönt att lyssna på den, man kommer ihåg det som var så fantastiskt bra med den tiden också, men man inser framförallt hur mycket starkare man blivit. 

Det är med en bitterljuv förtjusning när man råkar sätta på låten som gick på repeat när man grät i flera timmar över något som idag bara är ett blekt minne, ett trasigt fragment av något som hjärnan försökt radera. Det är skönt att känna hur det gör lite ont i hjärtat eftersom man inser att den eran är över.

För mig kan känslan lyckligtvis även ta mig tillbaka till varma nätter när man helt bekymmerslös dansade barfota vid stranden och man kan nästa höra hur man själv och ens kompisar vrålade ut låttexter samtidigt som man dansade med armarna ovanför huvudet . Man kan känna samma känsla, nästan känna lukterna av blött gräs och cigarettrök när man blundar och hör tonerna av Nightmares av Bille and the vision. Jag har så många fina minnen som hör ihop med vissa låtar och sinnesstämningar, och jag önskar att man kunde spara och bevara alla de fina ögonblicken exakt så som de ska vara. Vissa låtar blir lite heliga, man lyssnar bara på dem när man verkligen vill minnas något speciellt, annars förstörs illusionen och man är rädd att man ska sluta associera låten med just det ögonblicket.

Känslan kan även uppenbara sig när man känner en viss doft som man kanske inte känt sedan man lutade huvudet mot någon speciells axel, eller när man känner doften av en viss hårspray som obamhärtigt tar tillbaka den brännande nervositeten och prestationsångesten när man stod innan en cheerleadingtävling och sprayade håret så det var så stelt att det kunde brytas. Minnen är en av de värdefullaste saker man kan ha, men jag säger inte att man ska leva i det förflutna. Det som har hänt har hänt, och det enda man kan göra är att bevara de fina och försöka lära sig av de andra.