Tills hon bestämde sig för att plita ner historierna om sin skolgång på Upper East Side… Resten är, som de säger, historia. Tolv omåttligt populära böcker senare har Gossip Girl även blivit till en älskad tv-serie. Vi träffade författaren för att höra om hon själv tittar…

- Jag följer den slaviskt! Det är kul för mig, eftersom jag inte är inblandad i skrivprocessen, så varje vecka är en överraskning.

Blev den som du hade tänkt dig?

- Jag hade rätt låga förväntningar. Jag trodde den skulle bli cheesy och usel. Därför blev jag väldigt glad av att se hur snygg den är och hur bra skådespelarna är. Men när jag kom över det, började jag såklart at störa mig på småsaker. Men jag är väldigt nöjd med den, och att den har blivit så stor.

Så böckerna är baserade på din egna high school-tid. Var du Serena eller Blair?

- Kul att du frågade, eftersom jag just skrivit ett blogginlägg för en politisk sajt, med rubriken ”Är Obama Serena eller Blair?” (skratt). Jag tror inte ens att de publicerade den, de måste ha tyckt att jag var helkorkad. Han är Blair, förresten… Jag var nog mer lik Dan än någon av tjejerna, men det finns lite av mig i varje karaktär. Jag identifierar mig mest med Blair och Dan, fast det kan verka helt ologiskt. Men Blair är mer envis, hon vill inte höra ett ”nej” och det pågår så mycket inom henne. Hon har galna drömmar och fantasier, särskilt i böckerna. Precis som jag. Serena känner jag inte igen mig i så mycket. Hon är den söta och vackra tjejen som alla vill efterlikna, fast hon bara stirrar ut genom fönstret och ser snygg ut. Alla killarna är kära i henne men ingen förstår riktigt varför.

Vad är det med Dan som du känner igen dig i?

- Jag bodde inte i Williamsburg som han, men det var fortfarande på andra sidan Central Park medan de flesta klasskamrater bodde alldeles vid skolan på Upper East Side. Jag kände mig lite som en outsider. Jag skrev också dikter precis som Dan gör. Usla dikter!

Håller du kontakten med någon av dina gamla klasskamrater?

- Vi samlas några gånger om året men jag är inte nära vän med någon av dem. Vi har glidit ifrån varann, antar jag. Jag hade nyss min återförening, det har gått 20 år, och några av dem sa: ”Jag har försökt att titta på serien, men det är för kusligt! Jag känner igen allt.”

Tror du att det är mer skitsnack och svartsjuka i den typen av miljöer?

- Nej, det tror jag inte. Alla snackar skit bakom ryggen på folk, även killar. Men man ser också att Blair och Serena är nära vänner, trots sina små bråk ibland. De är som systrar hur hemska de än kan vara ibland. Det är så alla fungerar.


Finns det något i böckerna som du önskar hade kommit med i serien?

- Jag tycker de har förstört Vanessa. I serien är hon fruktansvärt tråkig och fyller inget syfte. Inte för att hon är en kass skådis, hon är helt okej, men i böckerna har hon rakad skalle, går bara klädd i svart och är en riktigt stark karaktär. Det är det enda jag egentligen inte gillar med serien. Det har blivit så stereotypiskt med tjejer som är elaka mot varann. Böckerna är inte riktigt så, de är mer sammansvetsade. Och Blair har inte det där gänget av småtjejer som lyder henne. Det känns inte äkta.

Finns det några höjdpunkter som du hoppas kommer med längre fram i serien?

- Jag har en favoritscen i andra boken med Blair, som alltid drömt om att komma in på Yale. Aaron får henne full natten innan hon ska till Yale på intervju. Hon blir sen till intervjun, och börjar beklaga sig för honom om Nate och deras uppbrott. Det slutar med att de hånglar! Det är en galen och rolig scen som jag hoppas kommer med, det vore trevligt.

Vad tycker du om kritiken som serien får?

- Att den skulle göra tjejer elaka mot varann? Det är en tv-serie. Den ska vara underhållande. Ingen ser den och vill bli exakt som Blair eller Serena, de beter sig ju ändå som idioter för det mesta (skratt). Jag försöker inte skapa förebilder. Alla som försöker pracka på mig budskap, om att droger eller alkohol är dödligt, det stänger jag av direkt.

Vad hoppas du då att läsarna får med sig?

- Jag tror att böckerna och serien skiljer sig mycket åt. Med böckerna tror jag ändå man lär sig mycket om läsning och litteratur, jag använder mig av många litterära referenser. Tjejerna som läser Gossip Girl säger ofta att de egentligen aldrig läser något svårare än Cosmopolitan. Men samtidigt har de läst alla mina böcker, jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller en komplimang. Men många tonårsböcker kommer med tunga budskap och jag vägrar att ha med sånt i Gossip Girl.

Vad tror du att Serena och Blair gör om tio år?

- Jag tror inte att de kommer att hamna på gatan, knarka och prostituera sig. De är goda tjejer och bra elever, som äter middag med sina föräldrar varje kväll. Om tio år kommer Serena troligen att vara modell eller skådespelerska som egentligen inte behöver arbeta. Blair kan jag tänka mig som advokat. Hon kommer att ta juridikexamen från Yale och bli advokat. Hon kommer åtminstone att ha en karriär. Hon är väldigt ambitiös.

Vilka killar tror du att de kommer att ha i sina liv?

Blair kommer att ha Nate. Serena kommer att förbli singel tills hon är 35. Hon har problem, hon har svårt att bli kär.

Och vad hade du själv gjort om du inte blev författare?

- Jag har alltid velat kunna skapa saker med mina händer, nu känner jag att allt jag gör finns i mitt huvud. Det kanske kunde vara att designa möbler. Men det kommer aldrig att ske.

Vad är det konstigaste skvallret som du hört om dig själv?

- Första gången jag fick resa till en bokmässa åkte jag till Tyskland. De tackade mig så oerhört mycket för att jag hade kommit dit, och jag förstod inte varför. Men de hade hört att jag aldrig åker någonstans, att jag var någon slags Woody Allen. Det hade gått ett rykte om att jag aldrig någonsin lämnar New York. Så folk fick för sig att jag var en knäppis som hatade att flyga. Men jag älskar ju att resa.

Är du färdig med Gossip Girl nu?

- Det har kommit två spinoff-serier, It Girl och The Carlyles. Men jag skriver inte dem, jag ser bara över dem. Jag jobbar nära författarna och läser igenom varje version. Nu jobbar jag på en lite mognare roman, för mina läsare som följt Gossip Girl från början och är i 20-årsåldern nu. Den utspelar sig på ett litet college som påminner om det jag själv gick på. Den är seriös, rolig, och skruvad men ingen Gossip Girl.