En gång per säsong, med lite tur, kommer det en serie som gör mig alldeles speechless. Något tillräckligt originellt som på nytt väcker hoppet om scriptad tv-underhållning, och får mig att vilja se mer - allt - nu på en gång!
Ni som minns och älskade Popular förstår kanske vad vi har framför oss, när skaparen av den (och på senare år även Nip/Tuck), Ryan Murphy, går tillbaka till high school-bänken.
Fast i Glee ligger fokus mer på musikalklassen, där en ambitiös lärare får snilleblixten att göra skolans sångfåglar lika framgångsrika som det hårt drillade, prisvinnande cheerleader-teamet. Och det är en udda samling misfits han ska lära upp, minst sagt. Men finns det vilja och ett grymt soundtrack är väl allt möjligt?
Hoppas du på (eller befarar) någon High School Musical i serieformat, så glöm det - det här är så mycket bättre. Glee är en ungdomsserie som strålar av glädje, det finns en skruvad humor och bildestetik som påminner om Pushing Daisies eller Ugly Betty, och det märks att hela teamet lägger ner sin kärlek och omsorg in i minsta detalj.
Risken är helt enkelt att det här kan vara för udda och för bra för att bli en riktig succé. Men trots att bara piloten sänts i USA hittills (12 avsnitt till väntar, men först i höst) har serien redan hittat sin kultstatus, vilket bl.a. t-shirtförsäljningen eller Facebookgruppen med 150.000 fans vittnar om. För att inte tala om 3 Teen Choice-nomineringar! Verkar lovande.
Så vampyrer, my ass... TV-hösten tillhör de misslyckade musikalnördarna. Glee är en serie att bli alldeles lycklig av!
Prenumerera
